Alla andra

Alla andra är bättre- om automatiska tankar i föräldraskapet

Alla andra verkar få sova!
Alla andra verkar jämt hitta på så mycket saker tillsammans!
Alla andra verkar bråka mindre än vi!
Alla andra verkar tycka att livet med barn är toppen och mysigt jämt!
Alla andra ser jämt så lugna och harmoniska ut med sina barn- jag känner mig mest stressad och irriterad!
När alla andras barn var såhär gamla så kunde de redan allt detta…..!

Det verkar oundvikligt att inte jämföra oss med ”alla andra” i föräldraskapet. Men jag funderar; om alla tänker så om alla, mer eller mindre, finns det då egentligen någon bakom ”alla andra”? Dessa tankar verkar dyka upp hos oss alla i föräldraskapet även om de låter olika i vad det handlar om.

Vad är det som gör att vi vill vara som ”alla andra”?

En av mina automatiska tankar när jag var ny som förälder var; Alla andra föräldrar verkar alltid lyckas komma ihåg allt som måste med när de skall ut på utflykt med barn. De har med dricka, fika, mat, filt, ombyten, leksaker, första hjälpen om någon slår sig + har hunnit göra sig själv iordning. Jag väntade länge på att jag skulle anpassa mig och växa in i den rollen där jag också kom ihåg allt och hade med mig allt så som man borde ha som förälder + såg snygg och fräsch ut.

Det var som om jag jämförde detta med att vara en bra förälder eller inte. Det här tyckte jag var jobbigt ett tag i början av föräldraskapet. Oavsett hur mycket jag stressade, ansträngde mig och faktiskt tog mig ut så såg jag inte lika avslappnad och tillfixad ut som de jag jämförde mig med. Jag hade inte ens fått med mig allt utan hade glömt hälften av sakerna hemma, vilket jag fortfarande gör, jag glömmer i stort sätt alltid något.

Jag är nog helt enkelt inte den personen som kommer växa in i Multitaskingförmågan. Min automatiska tanke stör inte mig längre men hur gjorde jag för att bli av med den?

För att bli av med den tänkte jag såhär; Vad är viktigt för mig i mitt föräldraskap?
Jag hittade ungefär 3 nyckelord som jag fokuserade på. När jag väl definierat dem och kunde konstatera- det som är viktigt för mig, det har jag redan och det är jag nöjd med. Plötsligt kändes det som ”alla andra” klarade av, inte lika viktigt att jämföra med längre. Jag vet också med mig att om jag vill påverka något tillräckligt mycket i mig själv så måste det vara tillräckligt viktigt att jag gör det till en primär prioritering…….så viktigt var det nog inte för mig. Så jag la kravet och tanken åt sidan- vad spelar det för roll i det stora hela om jag glömde saker eller att jag såg lite stressad och svettig ut när jag skulle iväg, inget faktiskt!

“Föreställningen om att vara perfekt som förälder är absurd. De bästa föräldrar ett barn kan få är föräldrar som tar ansvar för sina misstag när de upptäcker dem. När jag handlar i integritet, i överensstämmelse med vem jag är, så byggs min självkänsla.”
Jesper Juul

Vad som händer när vi jämför oss med ”alla andra” är att det blir ingen jämvikt. Vad som är viktigt för mig och vad jag löser enkelt, kan innebära något helt annat för någon annan.
Mina mått av vad en lyckad förälder innebar behöver inte alls vara samma för någon annan.
Hur jag tänkte att jag själv såg ut (svettig och stressad) när jag var iväg på utflykter behöver ju inte alls innebära att jag faktiskt såg sådan ut i någon annans ögon.
Någon annan kan lika gärna tänka likadant om sig själva som jag gjorde utan att jag har en aning om det.
Jag kan heller inte veta vad som är viktigt i den andra personens liv.
Vad möter hen för motgångar och svårigheter, vad har hen för styrkor och svagheter och vilka onödiga automatiska tankar dyker upp hos hen.

Det är helt enkelt inte rimligt att jämföra oss, eftersom vi vet alldeles för lite om den andra personens inre och högst troligt vet vi för lite om helhetsbilden av den andre personens familjeliv också för att jämföra på ett realistiskt sätt.

När du släpper föreställningen och jämförelsen med ”alla andra” så är det en befrielse för dig själv och ditt barn. Kanske kan det även hjälpa lite med att reducera alla utmattningssyndrom och psykisk ohälsa som ständigt ökar om vi slutade tänka på ”alla andra” och fokuserade på- Vad är viktigt för mig?

Dela:
  • 13
    Shares