Mamma, Pappa, Bebis

Du är alltid viktigast för ditt barn!

Tänk dig att du tappat din talförmåga, rörelseförmåga, du kan bara tala med hjälp av blinkningar och ljud. Du är helt beroende av en annan människa för att leva!

Tänk dig nu att den människan kan förstå sig på dina subtila försök att tala om när du är hungrig, att det kliar någonstans, att du känner dig orolig eller behöver gå på toaletten. Hur skulle det kännas? …………..Det får dig att känna dig trygg och du börjar bygga upp en tillit till den personen.

Påminn dig själv om den känslan, så har du bra förutsättningar att skapa en trygg anknytning och samspel med ditt barn. Hur vi knyter an under våra första levnadsår med start redan vid födseln påverkar våra framtida relationer med vänner och framförallt kärleksrelationer enligt anknytningsteorin. Den skapar en inre arbetsmodell för oss till hur vi ser på vår omvärld och hur vi reagerar vid exempelvis rädsla och ilska.

I barnombudsmannens årsrapport 2007 (Klara, färdiga, gå!)  noteras det att ca en tredjedel av spädbarn i Sverige inte har fått en trygg anknytning till sina föräldrar under sitt första år – det här känner jag personligen ett stort engagemang för. Jag är väldigt intresserad av relationer och kommunikation så när jag kom i kontakt med anknytningsteorin  blev jag otroligt glad och kände att det här är verkligen viktigt och jag önskar att alla kan känna till vad teorin innebär, i stora drag i alla fall. Därför vill jag dela med mig av de bitar jag anser viktiga och hoppas göra det på ett lättförståeligt och konkret sätt så att det går att applicera i just din vardag.

Det är inte för inte som de flesta ”smälter” när de kommer i närheten av en bebis. Kanske kan man kalla det naturens sätt att se till att väcka vår vilja till omvårdnad? Bebisar ler, skriker, söker efter kontakt redan som nyfödda och kommunicerar med oss. De försöker förstå den värld de kommit till och vilka personer som skall ta hand om dem, vilket inte är tydligt för dem förrän efter första anknytningsfasens slut (8-12 veckor). Därikring förstår barnet vilka den eller dessa personer är genom att de haft en daglig och kontinuerlig närhet och kontakt. Ungefär då kan du som anknytningsperson troligen även märka att de är mer selektiva med vilka personer de vill vara hos, vilket är ett helt naturligt och sunt utvecklingssteg i anknytningen som är skapat genom logik inom barnet, av vilka som innebär trygghet (överlevnad).

Här nedan följer mina råd från den kunskap och erfarenhet jag samlat, med fokus på anknytningens första fas 0–12 veckor  (mer om anknytningsteori och dess faser och modeller kommer längre fram i mitt bloggande):

–          Kroppskontakt, kontinuerligt. helst hud mot hud. Om en förälder arbetar och är borta från bebisen flera timmar i streck är detta extra viktigt att tänka på för att ”tanka upp” närhet under hemmatiden om du vill skapa en bra grund för er anknytning. Sov nära ditt barn.

–          Barns skrik innebär alltid något– vårt ansvar som föräldrar är att försöka tolka detta. När barnet är ledset, gnäller och gnyr- fundera på behovet hos barnet, kan det vara trötthet? Kan det vara hunger? Kan det vara blöjbyte?Om det inte känns logiskt med något av behoven försök med att vara nära, prata, vyssja och testa dig fram tills det stillar av. Huvudsaken är att du är nära barnet och försöker förstå och lyssna.

–          Prata med ditt barn oavsett vad du tror att ditt barn förstår. Ett litet barn förstår väldigt snabbt tonläge och kroppsspråk. Le mycket och prata lugnt eller med positiv tonläge, men viktigast är att hitta ditt genuina sätt att prata så att det känns naturligt för dig.

–          Ha ögonkontakt med ditt barn när du pratar, ammar/matar.

–          Ha barnet vänt mot dig i vagn och i sele/sjal.

–          Tänk på att du är barnets röst till dess att ditt barn kan uttrycka sig själv. Det betyder att du som anknytningsperson är den som kan läsa av ditt barns signaler bättre än någon annan (oavsett vad någon annan säger). Ibland kanske det innebär att du måste säga till andra. Se det som en bra övning för framtiden.

–          Barn är olika, genom ovan nämnda råd skapar ni samspel som gör att du lättare kan justera dig själv till vad just ditt barn vill. Ena dagen vill de en sak och andra dagen en annan, utvecklingsperioder avlöser varandra frekvent första året. Ju tidigare du reflekterar när något verkar förändras och kan justera dig själv därefter, desto lättare blir det för både barnet och dig själv.

–           Det är inte farligt att testa sig fram, så länge du försöker förstå ditt barn och möta ditt barn i dess behov och kommunikation så går allt annat att reglera och rätta till. Om du kommer fram till att du gjort fel med något, bli inte för nedslagen. Observera felet, gör på ett annat sätt nästa gång liknande situation uppstår.

–          Viktigast av allt– kom ihåg att även om du inte känner dig bra eller värdig som förälder vissa dagar så är det din känsla……..inte barnets! Du är alltid viktigast för just ditt lilla barn!

Tipsar även om Priscilla Dunstan som beskriver bebisars hemliga språk. Om man lyssnar precis i början när en bebis skriker eller gör ett ljud så kan man höra subtila olikheter i ljuden och därmed förstå vad de innebär. Här är ett klipp från när hon var med på The Oprah show 2012; https://www.youtube.com/watch?v=PgkZf6jVdVg. Hemsida http://www.dunstanbaby.com/

Dela: