Föräldracoach

Föräldracoach

Föräldracoach till alla! Det borde vara en naturlig del av föräldrastödet idag. Coaching i sig är välkänt och implementerat inom flera andra områden, ledarskap, träning, arbete, livet. Men inte inom föräldraskap. Den del av livet där coaching är ett perfekt stöd och komplement. Stödet som underlättar och låser upp tillgången till förälderns egna svar och funderingar kring sitt barn, sig själv och sitt föräldraskap. Vad är det rätta för mig i den här situationen! Det är det jag som föräldracoach hjälper till med att hitta.

I samband med min egen föräldraledighet utbildade jag mig till Diplomerad Coach och den givna inriktningen med coachningen för min del blev såklart föräldraskap. Under hösten 2016 gick jag vidare till att utbilda mig till familjehandledare. Numera både coachar och handleder jag föräldrar både i fysiskt möte men även genom Skype, telefon och via privat diskussionsgrupp och onlineprogram. Min övertygelse är att föräldracoaching är ett optimalt komplement till den rådgivning som finns för föräldrar att tillgå idag.

Det finns ett tomrum/utrymme som inte fylls idag. Om vi tänker oss en gungbräda där BVC-möten och föräldragrupper ligger på ena kanten och och kurator, psykolog, föräldrarådgivning ligger på andra. I mitten på gungbrädan är det tomt idag. Alla delar behövs och kompletterar varandra men tomrummet i mellanläget finns fortfarande.
Där just där i mitten av gungbrädan passar föräldracoaching in. På BVC och i föräldragrupperna uppfylls en del frågor och föräldraskapsvärden och på andra sidan uppfylls andra, men dit kanske man bara söker sig om man upplever sig ha mer allvarliga problem i sin relation eller med sitt barn, sig själv. Vad händer med alla de andra känslorna, vardagsfrågeställningarna, utmaningarna som föräldrar stöter på och konfronteras med? De som inte behöver tas upp med en psykolog eller som inte känns tillräckligt tryggt att ta upp med en föräldragrupp?

Tänk om det fanns en föräldracoach att ringa eller träffa på alla MVC/BVC, det hade jag velat uppleva.

Forskning visar att familj och föräldrar har störst betydelse för att ge barn förutsättningar för ett gott liv.
Föräldrar har stor inverkan på barnens fysiska och psykiska hälsa samt sociala kompetens, och påverkar exempelvis hur de klarar sin skolgång och vilka levnadsvanor de får som vuxna.
Generellt kan man säga att en trygg miljö under den tidiga uppväxten ökar chansen för en god hälsa senare i livet.

En liten tbt av min bakgrund till just den valda inriktningen föräldraskap i min coachning.
I föräldraledigheten (om den nu kan kallas ledighet?!) upplevde jag en ensamhet av vad som var ok eller inte ok att säga, tycka och känna. Vissa tankar och känslor delade jag med mig av. Ibland delade jag inte med mig alls på grund av risken att bli ifrågasatt, ofta i samband med trötthet, osäkerhet, hormoner etc, kändes det helt enkelt inte värt att ens prova. Detta är något jag fått bekräftat från andra nyblivna föräldrar att de också upplevt och med det väcktes tankar hos mig. Jag fick mycket stöd, kärlek och förståelse men just det där tomrummet av kommunikation och ensamhet gjorde mig nyfiken.

Jag började läsa om barn och deras utveckling och kommunikation, psykologi, anknytningsteori, evolutionärt och biologiskt arv, historik kring föräldraskap. Det blev snabbt en passion av ny kunskap som jag inte fick nog av.

Frågor började poppa upp mer och mer, både genom de böcker jag läste men även av egna erfarenheter som förälder:

– Hur stor roll spelar vår uppväxt in på vårt samhälles allmänna psykiska välmående?
– Hur mycket påverkas vårt undermedvetna av våra första år i livet?
– Hur kommer det sig att föräldraskap är så kontroversiellt, trots att nya föräldrar kommer till hela tiden så verkar ämnet inte bli mindre laddat?
– Varför känns det så hetsigt kring att socialisera våra barn/bebisar när all information jag lyckats hitta indikerar att det inte är någon brådska alls, snarare tvärtom?
– Jämställdhetsutvecklingen i samhället kan nog inte märkas av tydligare än i det tidiga föräldraskapet, på något sätt verkar föreställningen kring könsroller och förväntningar på manligt och kvinnligt sättas i extra starkt strålkastarljus. Det är som att vi vill vara jämställda i tanken men lyckas inte omsätta fullt ut i praktiken i familjelivet?
– Verkar inte både amning och anknytning för den lilla bebisen komma i blåsväder i jämställdhetens tecken? Behöver verkligen dessa två vara motsatspoler till jämställdhet?

Jag utgår från Göteborg men arbetar i stor utsträckning online så om du är nyfiken på mig och mitt arbete eller på att testa föräldracoaching så är du välkommen att kontakta mig gunilla@ekencoaching.se
Första samtalet halva priset: 375 kr

Med kärlek,
Föräldracoachen

Dela: