Till dig som nybliven förälder- Grattis till ert nya mirakel! En ny liten människa, ett nytt litet skört barn- späda barn.

Kanske känns det fortfarande overkligt och svårt att ta in? Kanske känner du dig överväldigad av kärlek och ansvar till den nya lilla människan? Som om du vill göra allt i din makt för att skydda det här lilla livet oavsett om faror existerar eller inte.

Allt som känns är ok! Allt som händer i dig och känslor du känner är ok, försök att bara acceptera och ta emot känslorna oavsett positiva eller negativa.

Din bebis är beroende (biologiskt, evolutionärt) att knyta an till dig och till den/de som är lika närvarande fysiskt.

Det är faktiskt så att det är barnets första och kanske viktigaste uppgift i livet att förstå Vem som är hens första anknytningsperson/er. Har du någon gång tänkt på att människans barn föds relativt osjälvständiga jämfört med de flesta andra däggdjur och att detta faktiskt har en mening.

Däremot är inte du som ny förälder beroende av att knyta an till ditt barn. Antingen känner du en omedelbar anknytning och vilja till att knyta an eller så kan detta dröja lite. Hur lång tid detta kan ta är styrt av en mängd olika saker men de regleras av vår vilja att ta hand om vårt nya lilla barn.

Barnet kommer ständigt signalera om omvårdnad och ju mer du lär dig svara upp på signalerna från barnet ju mer knyter du an till ditt barn och börjar bygga ett samspel.

Allt barnet signalerar har betydelse och är behovsrelaterat, däremot kanske vi har svårt att förstå ibland vad barnet vill. Men vila i tanken att när barnet skriker, gruffar eller något annat så försöker hen kommunicera ett behov hen har. Det bästa vi kan försöka göra är att lära oss läsa av och förstå vad behovet är. Är det så att vi inte förstår, så är det ok. Huvudsaken är att vi visar barnet viljan och våra försök  till att förstå och vara nära hen. Det bästa ett litet barn vet och behöver är fysisk närhet och det är faktiskt så att fysisk närhet främjar hjärnans utveckling. Så ju mer du har ditt barn nära dig, gärna hud mot hud, desto bättre.

Det allra viktigaste- tro på din egen förmåga att ta hand om ditt barn!

Du kan det även om det kanske inte känns så i början då hela situationen är ny. Meningen är inte att du skall vara fullfjädrad, meningen är att du och barnet tillsammans skall lära känna varandra i er takt. Det är lätt som ny förälder att tro att andra som arbetar med barn eller som fått barn tidigare, kan mer och är bättre än du som ny förälder. Visst de mer erfarenhet men det är du som kommer vara dygnet runt med ditt barn, det är du som kommer känna dig själv och ditt barn bäst- våga lita på din kapacitet.

Till en början är vi själva med barnet och kanske inne i BB-bubblan. Där kan livet kännas lugnt och tryggt. Men ganska snart efter förlossning vill alla vi känner komma med gratulationer och besök och få hålla och se det nya lilla livet. I all glädje och kärlek.

I många fall är dessa besök bara härliga och positiva. Men det kan också upplevas att det smyger sig in oombedda råd, förväntningar och förmaningar. Säkert är  de förmedlade i all välmening men som ändå kan upplevas pressande, stressande och onödiga i en ny situation där ni som ny familj försöker landa i er nya verklighet tillsammans.

Ex. på vanliga välmenande råd från bekanta, som numera är omoderna och förlegade med dagens mått av forskning och kunskap av små barn/människor:

  • Barn behöver skrika, det är bra för deras lungor
  • Ta inte upp hen hela tiden och med en gång hen skriker, då blir hen bortskämd
  • Skall du amma igen? du ammade ju precis- akta så hen inte blir bortskämd

Bättre alternativ till de ovan nämnda råden, fråga de nya föräldrarna:

  • Hur känner du för amningen?
  • Vad känner du själv att du behöver?
  • Hur vill du/ni att vi som bekanta skall göra?
  • Vill du ha råd om något?

För faktum är att alla känner olika som nybakade föräldrar. Det är olika vad för stöd som behövs och vad just du behöver vet bara du. Det är ok att säga ifrån!

Ta emot besök när ni vill ha besök, var själva när ni känner att ni vill vara själva. Låt andra hålla barnet om det känns ok för er, annars vänta. En litet tips på vägen- när du ställs inför andras förfrågningar om barnet- fundera på vems behov är det? Barnets, er som föräldrar eller den bekanta som frågar? Vad känns viktigast i just det läget? Då får du en bra indikator som du sedan kan ta beslut utifrån.

Med kärlek /

Gunilla

Har du frågor eller vill boka ett samtal, kontakta mig här!

Tips:
Appen The Wonder Weeks, baserad på boken  Växa och upptäcka världen av Hetty van de Rijt Ph.D., och Frans Plooij, Ph.D.
Amningshjälpen
Barnkonventionen

Inspiration från boken Anknytningsteori- betydelsen av nära känslomässiga relationer av bl.a. Anders Broberg

FÖLJ BLOGGEN

Läs vår integritetspolicy

FÖLJ BLOGGEN

Läs vår integritetspolicy