Anknytning för de minsta. Tänk dig att du tappat din talförmåga, rörelseförmåga, du kan bara tala med hjälp av blinkningar och ljud. Du är helt beroende av en annan människa för att leva!

Tänk dig nu att den människan kan förstå sig på dina subtila försök att tala om när du är hungrig, att det kliar någonstans, att du känner dig orolig eller behöver gå på toaletten. Hur skulle det kännas? …………..Det får dig att känna dig trygg och du börjar bygga upp en tillit till den personen.

Påminn dig själv om den känslan, så har du bra förutsättningar att skapa en trygg anknytning och samspel med ditt barn. Anknytningen börjar redan i magen och man brukar säga att grunden läggs under de 3 första åren i livet. Vår grundanknytning påverkar sedan våra framtida relationer med vänner och framförallt kärleksrelationer under uppväxt och i vuxen ålder. Den skapar en inre arbetsmodell för oss till hur vi ser på vår omvärld och andra människor.

I barnombudsmannens årsrapport 2007 (Klara, färdiga, gå!) noterades det att ca en tredjedel av spädbarn i Sverige inte har fått en trygg anknytning till sina föräldrar under sitt första år. 

Det är inte för inte som de flesta ”smälter” när de kommer i närheten av en bebis. Kanske kan man kalla det naturens sätt att se till att väcka vår vilja till omvårdnad? Bebisar ler, skriker, söker efter kontakt redan som nyfödda och kommunicerar med oss. De försöker förstå den värld de kommit till och vilka personer som skall ta hand om dem, vilket inte är tydligt för dem förrän efter första anknytningsfasens slut (8-12 veckor). Därikring förstår barnet vilka den eller dessa personer är genom att de haft en daglig och kontinuerlig närhet och kontakt. Ungefär då kan du som anknytningsperson troligen även märka att de är mer selektiva med vilka personer de vill vara hos, vilket är ett helt naturligt och sunt utvecklingssteg i anknytningen som är skapat genom logik inom barnet, av vilka som innebär trygghet (överlevnad).

Här nedan följer råd med fokus på anknytningens första fas 0–12 veckor:

–          Kroppskontakt

Kontinuerligt kroppskontakt. Under barnets första tre månader är grundas anknytningen till stor del genom hud mot hud. Om en förälder arbetar och är borta från bebisen flera timmar i sträck är detta extra viktigt att tänka på för att ”tanka upp” närhet under hemmatiden om du vill skapa en bra grund för anknytning.

–          Barns skrik innebär alltid något

Vårt ansvar som föräldrar är att försöka tolka detta. När barnet är ledset, gnäller och gnyr- fundera på behovet hos barnet, kan det vara trötthet? Kan det vara hunger? Kan det vara blöjbyte? Om det inte känns logiskt med något av behoven försök med att vara nära, prata, vyssja och testa dig fram tills det stillar av. Huvudsaken är att du är nära barnet och försöker förstå och lyssna.

–          Prata med ditt barn

Oavsett vad du tror att ditt barn förstår. Le mycket och prata lugnt eller med positiv tonläge, försök hitta ditt genuina sätt att prata så att det känns naturligt för dig.

–          Tänk på att du är barnets röst

Till dess att ditt barn kan uttrycka sig själv är du barnets röst och tolk. Det betyder att du som anknytningsperson är den som kan läsa av ditt barns signaler bättre än någon annan (oavsett vad någon annan kanske säger).

–          Du är viktigast i ditt barns liv

kom ihåg att även om du inte känner dig bra eller värdig som förälder vissa dagar så är det din känsla……..inte barnets! Du är alltid viktigast för just ditt lilla barn!

Tipsar även om Priscilla Dunstan som beskriver bebisars hemliga språk. Om man lyssnar precis i början när en bebis skriker eller gör ett ljud så kan man höra subtila olikheter i ljuden och därmed förstå vad de innebär. Här är ett klipp från när hon var med på The Oprah show 2012; https://www.youtube.com/watch?v=PgkZf6jVdVg. Hemsida http://www.dunstanbaby.com/

Dela: