Livspusslet, hur lever vi egentligen? Majoriteten av de som blir föräldrar idag blir det någon gång mellan 25–35 år. Att bli förälder innebär kanske den största förändring och utveckling vi går igenom i livet.

Under samma tidsspann skall den största karriärutvecklingen ske gärna för båda föräldrarna. Köp av hus (och i många fall totalrenovering av dessa), vänskaper skall underhållas med kontinuerliga träffar, resa en eller ett par gånger per år – ”något måste man ju få unna sig”.

Träning och fritidsaktiviteter är viktigt att ta tillvara på både för förälder och barn så att man kan må bra- ”det gör man genom att träna och vara aktiv samtidigt skall barnen vara glada och nöjda jämt?”. Den vuxna relationen skall vara perfekt och sexlivet på topp. Och inte nog med det, eftersom de flesta vänner är i samma livsveva vankas det ofta bröllop, dop, 30års-fester, baby showers, möhippor, svensexor kors och tvärs under helger och ledigheter. Väldigt mycket roliga saker som händer under en minst sagt komprimerad tid i livet.

Om man skall sammanfatta en vecka för en barnfamilj

Idag så innebär den generella familjen två heltidsarbetande föräldrar med barn som går heltid på förskola/skola. Där handling, städning, tvättning, matlagning, träning, släkt och vänner, föräldrarelationen och barnets utveckling skall hinnas med. Det innebär i praktiken att dessa familjer kanske får en timmas umgänge med barnen innan läggning på vardagar och 1 dag i veckan familjetid.

Med tempot och allt som skall hinnas med i livspusslet kan man fundera på hur många som går omkring med en känsla och tanke om;

Tomhet trots att du ”borde” vara lycklig? (Instagrambilderna ser ju iallafall lyckliga ut!)
Känner en mer eller mindre irritation på partner och barn dagligen?
Känner mer eller mindre daglig stress och hjärtklappning?
Svårt att komma till ro och sova bra?
Svårt att minnas sist ni hade sex eller bara skrattade tillsammans?
Skuldkänslor mot barnet för att barnet är ”för” länge på förskolan eller för att du skäller ”lite” för mycket?

Var det någon mer än jag som höll andan när ni läste?

Det är nog precis så många faktiskt gör, håller andan under dagarna. Glömmer bort att andas, spänner muskler på grund av att man glömmer att andas för tempot i det berömda livspusslet skall snurra så snabbt idag.

Ofta går detta ut över sömnen och idag har flera vuxna sömnproblem, depression och ångestproblem. När livet går för fort tenderar vi glömma bort att syresätta kroppen på rätt sätt och låta kropp och hjärna återhämta sig för att fungera på ett sätt som gör att vi mår bra. På ett sätt som ger oss förutsättningarna att vara de bästa versionen av oss själva, bästa föräldern för vårt barn.

Eken Coaching arbetar efter fyra fokusområden vilka är kommunikation, anknytning, reflektion och jämställdhet. Ofta samspelar dessa fyra områden och fungerar bäst när de får lov att göra det och utvecklas i balans med varandra. Men då och då så blir de också motpoler till varandra.

De senaste åren har det satsat mycket på jämställdhetsutvecklingen i samhället och då framförallt i yrkeslivet. Att fler kvinnor skall komma tillbaka och arbeta heltid efter föräldraledighet och att fler män skall ta ut mer föräldraledighet. Att påverka familjen så att föräldrar delar mer lika på hushållslogistik och vab och att barnen går heltid i förskola. Ytterst förenklat beskrivet, men snabbt sammanfattat vad det i det stora handlar om på en politisk nivå.

Samhället och politikens strävan efter vad jämställdhet innebär behöver inte nödvändigtvis innebära det som är mest lönsamt och sunt i varje enskild familjs välmående, ur flera aspekter!

Det man kan fundera på är om strävan verkligen bör vara åt att få båda föräldrarna att arbeta heltid under småbarnsåren? – såvida ekonomin inte kräver det?

Kan det verkligen vara rimligt ur ett folkhälsoperspektiv?

  • Skall det verkligen vara nödvändigt att så många mår psykiskt dåligt idag?
  • Är det verkligen nödvändigt att så många skiljer sig idag?
  • Gynnar detta verkligen barnens utveckling mest?
  • Är det verkligen nödvändigt att dessa få år i livet som småbarnsåren ändå är, är de verkligen de åren då allt annat också måste hända?

Ansvaret ligger både på personnivå och samhällsnivå. Att se till att hitta balansen som stärker glädjen i vardagen, i relationerna. Ansvaret att minska stress och utmattningsproblematiken, att öka närvaron och balansen i familjelivet.