Känsloutbrott

Lär ditt barn hantera känsloutbrott!

Upplever du att ditt barn vill bestämma allt och blir arg när det inte blir så? Att känslorna ibland ligger ”utanpå” och känsloutbrotten avlöser varandra?  Barnet surar, skriker, protesterar för minsta lilla förslag eller motgång?

Även om ditt barn inte är ett explosivt barn så har de flesta barn ändå perioder när de är extra känslostyrda vilket ofta stämmer in i självständighetsperioder av livet (även kallat trots). Perioder då ditt barn utvecklas och vill ta mer eget ansvar över sitt liv är positivt för både barnet och dig som förälder. Ju mer ditt barn lär sig att klara sig själv desto ”lättare” blir vardagslogistiken. Självkänslan och självförtroendet påverkas positivt och då framförallt om barnet har en förälder som förstår och stöttar utvecklingen av att ”vilja själv” och ”kan själv”.

Om ditt barn är i en av dessa perioder så kan den här tanken vara nära tillhands; nu måste jag sätta gränser för barnet och visa vem som bestämmer. Detta är oftast kontraproduktivt eftersom det handlar om en naturlig utveckling med stora känslor för ditt barn att uttrycka. Ditt barn vet inte riktigt vad de skall göra med sin känsla och har inte lärt sig förstå och hantera den ännu. Då gör vi som föräldrar bäst i att försöka hitta vägar och alternativ där vi vägleder och hjälper vårt barn igenom ett känsloutbrott eller att ta sig igenom en extra känsloladdad period. Ge dem verktyg att hantera känslor och att visa dem hur situationer och verkligheten fungerar utan att vi ”tar över” eller förminskar det ditt barn försöker uttrycka och vill lära sig själv.

För tydlighetens skull så innebär detta inte att låta barnet styra allt! Ett barn är alltid en del av en helhet (familj) med flera människor och flera viljor vilket också är en lärdom i dessa perioder. Att bli arg och besviken är en viktig del av livet att öva på men det går oftast bättre att komma vidare om de vi har runt oss verkar förstå varför vi känner som vi gör. Ibland kanske vi inte löser en situation på bästa sätt eller ens alls just när den inträffar, det är helt okej och helt naturligt.

Det är hur vi väljer att fundera, ta vuxenansvar och hitta alternativ till nästa tillfälle, med anpassning till barnets personlighet och din personlighet, som avgör det långa loppets utveckling för familjetrivseln.
Det är alltid vårt vuxenansvar att skapa dess förutsättningar och skuld ska inte läggas på barnet när de försöker ge uttryck för känslor eller en vilja att utvecklas.
Då finns det några viktiga delar att tänka på för att stötta upp vardagen för både dig som förälder och för ditt barn både i förebyggande syfte och i de utmanande situationerna ni ställs inför:

Fråga om lov
– Vill du ha min hjälp med skorna så kan du säga- hjälp mig?

Skapa sammanhang av ansvar
Genom att exempelvis ge alternativ, men i begränsad skala:
– Vill du ha pannkakor eller köttbullar till middag?
Har barnet en stark vilja till självbestämmande, försök skapa sammanhang och vardagssituationer/tillfällen som tillåter mer utrymme till det. Tillfällen där ditt barn får bestämma men som fortfarande kan vara ”styrt” och på ditt initiativ.

Beskriv barnets känsla så som du tror ditt barn känner
– Jag förstår att du känner dig arg och besviken nu. Det är jobbigt att inte få göra så, jag tycker också att det är jobbigt när någon….
Försök relatera till vad barnet upplever, det får barnet att känna att du förstår även om det inte blir på barnets villkor. Dock är det viktigt att det sägs genuint.

Prata och läs böcker om känslor
Här kan man använda stöd av känslokort; arg, ledsen, glad gubbe. Det öppnar upp för att prata om jobbiga situationer i efterhand:
Kände du dig arg såhär?
– När detta hände, då blev du ledsen? (peka på ledsenbilden)

Förbered innan något händer
nu skall vi efter nästa avsnitt stänga av paddan.
Ge ditt barn några minuter att processa nästa steg som du förväntar dig att barnet/ni skall ta.

Använd rutiner/rutinkort för i vilken ordning saker händer hos er
När ni skall gå iväg på morgon exempelvis;

  1. Påklädning
  2. Frukost
  3. Tandborstning
  4. Toalett
  5. Ytterkläder gå ut

Detta kan inge en känsla av kontroll och ansvar.

Vid och efter ett känsloutbrott
Behöver barnet en kram så krama men om ditt barn uttrycker att hen vill vara ifred så låt barnet vara det en liten stund men håll dig nära och tala om att du finns bredvid eller i närheten. Tala om för ditt barn att om hen behöver dig kan hen säga mamma/pappa så kommer du. Kanske kan ni skapa en trygg plats för barnet att ladda ur. En plats som barnet väljer och som ni kan komma överens om är barnets egen känsloplats. När du märker ditt barn börjar bli argt kan du fråga- behöver du vara lite ifred och gå till din ……? Detta är ingen plats ni skickar barnet till utan en trygg plats som barnet själv väljer att gå till eller som ni kan föreslå genom att fråga.

Gör absolut ingen fasthållning av ett barn som har ett känsloutbrott – de brukar eskalera och blir mer jobbigt framförallt för barnet som kan uppleva en fasthållning högst obehaglig.

Hur kan man prata om ett utbrott i efterhand:
Idag skulle jag hjälpa dig att tvätta händerna efter maten för de var klibbiga. Då blev du arg på mig va? Kanske för att du ville göra det själv eller att jag glömde frågade om jag fick hjälpa dig? Sen blev du jättearg och sedan ledsen, det var  jobbigt. Sen somnade du och när du vaknade vart livet okej igen. Men det kan vara hemskt jobbigt att bli sådär arg? Tycker du det också? 

Med kärlek
Gunilla- Föräldracoach

Vill du komma i kontakt med mig för ett enskilt samtal!
Vill du veta mer om föräldracoaching, läs här!

Dela:
  • 26
    Shares