Skriker ditt barn också efter paddan?

Skriker ditt barn också efter paddan?

Skriker ditt barn också efter paddan? Del 4/5 i serien om skärmtid och små barn, Hur påverkar det barnens sociala utveckling och kreativitet? Blir barnen slöa idag på grund av för mycket skärmtid? Jag tänker på belöningssystemet som aktiveras i kroppen hos barnet när vi sticker till barnen en padda eller telefon. En enkel lösning när vi själva vill få lugn och ro att utföra en uppgift utan konflikt, eller när vi inte orkar leka.  Vänjer vi barnen vid detta snabba belöningssystem som verkar skapa en otålighet och rastlöshet som hämmar koncentrationsutvecklingen?

Hjärnan har ett eget belöningssystem som sker per automatik när vi fullföljer och tillgodoser olika behov. Det skulle kunna vara en så enkel sak som att vi håller upp dörren för någon annan när vi går in i en affär eller att vi får ett glas vatten att dricka när vi är törstiga: vi får i gengäld en automatisk ”belöning” som innebär en positiv känsla i kroppen. Det är hormonet Dopamin som frigörs i kroppen och får oss att må bra, en signalsubstans i ett av hjärnans nervcentra. Känslan som vi får i kroppen är behaglig och påverkar oss ofta till att vilja upprepa samma beteende för att uppnå samma välbehagskänsla igen- den påverkar oss på det sättet att vi vill anstränga oss för att uppnå den igen. Den sunda balansen av att frisätta hormonet är reglerat av ansträngningen innan belöningen.

”50 års forskning på dopaminets effekt hos människan har bland annat lett till kunskap om att dopaminaktiviteten är lägre hos personer med adhd, vilket tros kunna förklara symtom som koncentrationssvårigheter och låg impulskontroll. Belöningssystemet hos en person med adhd verkar också sparka igång mycket fortare än hos andra, bara för att följas av snabbt sjunkande dopaminnivåer.”
– Special Nest, neuropsykiatri i fokus

Dopaminet påverkar hur vårt humör styrs och vår anpassningsförmåga i relation med andra människor, våra muskelrörelser, vakenhet, entusiasm och kreativitet sammanfattat så påverkar det både vår fysiska och psykiska hälsa. Tyvärr kan ibland belöningssystemet bli ”lurat” vid ex. olika typer av beroende som rökning ger den beroende personens en välbehagskänsla, något kortvarig kanske men ändå beroendeframkallande. Dagens samhälle gör är vi ”vana” att få svar och åtkomst till allt mycket snabbare än vi haft historiskt både vad gäller kunskap, mat, kontroll och viss forskning har visat att även skärmar och skärmtid kan frambringa en beroendekänsla som påkallar belöningssystemet.

”man inte bara kan prata om internetberoende. Vid ett beroende söker hjärnan efter ett dopaminrus, som den får när man gör en viss aktivitet. Det forskarna ser idag handlar snarare om fixering, tvångstankar och ångest, som uppstår när vi inte har kontrollerat mailen eller sms. Det är för att bli kvitt ångesten som vi konstant kollar av vårt flöde.”
Larry Rosen, professor i psykologi vid University of California San Diego 

Används skärmar i lärande syfte och i skolmiljöer så verkar forskning peka på en positiv inverkan på vår utveckling, även hos barn. Men det förutsätter att användandet av en skärm pågår under en längre stund, minst. 20 min. Är det kortare sekvenser eller skifte mellan olika skärmar är det istället en negativ påverkan och överstimulans för hjärnan. För små barn är samspelet med andra människor och i första hand sina föräldrar det allra viktigaste för deras sociala och kreativa utveckling. Eftersom forskningen inte är tillräckligt säker ännu på effekterna är det en balans mellan andra aktiviteter och skärmar som förespråkas och ju mindre barn desto mindre tid vid skärmen. Det finns  forskning som pekar på ett mindre utvecklat ordförråd för de barn som använder mycket skärmar, vilket kan bero på att de minsta barnen lär och utvecklas generellt på alla olika plan bäst i samspelet med den tredimensionella världen och i samspelet med sina föräldrar.

Jag tänker att det kan vara viktigt att som förälder påminna sig om barnet ”kräver” eller gör en stor scen för att hen vill kolla på något i en telefon eller liknande så är detta något som vi vuxna har skapat hos dem och vi bär alltid ansvaret för effekterna och konsekvenserna som det kan medföra till exempel känsloutbrott. Det är inget farligt med känsloutbrott i sig men det kan vara lätt hänt att lägga en anklagande skuldbeläggande ton till barnet. Barnet som egentligen bara ger uttryck/ansträngning för att tillgodose ett snabbt dopaminbehov ett behov som vi försett dem med; då behöver vi vuxna bemöta dem vid ett sådant utbrott på ett konstruktivt och vägledande sätt.

Om den snabba belöningen som skärmar förser oss med idag är positivt eller negativt för små barn är svårt att hitta svar för. Det kan dessutom påverkas av så mycket mer än bara det snabba dopaminet, det kan bero och påverkas av vem du är som person och vem ditt barn är som person, hur ditt liv och barnets liv ser ut i övrigt, hur ofta barnet tittar, vilken ålder har barnet och en mängd fler saker . Det verkar inte som att jag kommer hitta något exakt svar utifrån frågeställningen i början men vad som är tydligt är att leken och den sociala kontakten med andra människor och då framförallt till föräldrarna är allra viktigast för små barn, alltid.

Nästa vecka är det sista inlägget i den här serien om skärmtid för små barn och där samlar jag alla mina reflektioner och tankar jag fått med mig genom den här bloggserien om skärmars påverkan.

Vill du prata mer med mig om ditt barn och skärmtid? Maila föräldracoachen så sätter vi upp en tid!
Vill du veta mer om föräldracoaching så gör du det genom att följa denna länken.

God kväll

Dela:
  • 5
    Shares