Lär ditt barn hantera känsloutbrott
Upplever du att ditt barn vill bestämma allt och blir arg när det inte blir så? Att känslorna ibland ligger "utanpå" och utbrotten avlöser varandra? Det kan vara en utmanande tid – men också en viktig utvecklingsfas.
Barnet surar, skriker, protesterar för minsta lilla förslag eller motgång? De flesta barn går igenom perioder när de är extra känslostyrda. Ofta kallas det "trotsåldern", men det handlar snarare om självständighetsperioder. Barnet utvecklas och vill ta mer ansvar över sitt liv. Det är en positiv process, men också känslomässigt intensiv.
Ju mer ditt barn lär sig att klara sig själv desto ”lättare” blir vardagslogistiken.
Vill själv, kan själv.....
- uttryck hos barnet som känns väl igen.
Har man en förälder som förstår och stöttar barnet så kan det bli riktigt positiva perioder.
Men en tanke som kan vara nära tillhands för många är; nu måste jag sätta gränser för barnet och visa vem som bestämmer. Detta är oftast kontraproduktivt. Med rätt stöd från dig som förälder kan det bli en period fylld av lärande, inte bara konflikter och positiv för barnets bildande av självkänsla och självförtroende.
Vad händer i barnet?
Ditt barn vet inte riktigt vad de skall göra med sin känsla/starka vilja och har inte lärt sig förstå och hantera den ännu. Då blir det lätt stora känslor och utbrott. Barn har inte ännu den emotionella mognaden att självreglera som vi vuxna (förhoppningsvis) har. Då gör vi som föräldrar bäst i att försöka hitta vägar och alternativ för barnet.
Ditt vuxenansvar: att visa vägen
Det är du som vuxen som sätter ramarna men också som visar vägen till känslohantering. Det handlar inte om att låta barnet bestämma allt, utan om att skapa strukturer där barnet får känna inflytande och samtidigt vägledning. Alterntiv där vi vägleder och hjälper vårt barn igenom känsloutbrottet.
Förebyggande, innan utbrott sker:
- Vill du ha min hjälp med skorna så kan du säga- hjälp mig?
- Vill du ha pannkakor eller köttbullar till middag?
Ge alternativ, men i begränsad skala. Har barnet en stark vilja till självbestämmande, försök skapa sammanhang och vardagssituationer/tillfällen som tillåter det. Tillfällen där ditt barn får bestämma men som fortfarande är ”styrt” och på ditt vuxna initiativ.
Vid/under ett känsloutbrott
- Jag förstår att du känner dig arg och besviken nu. Det är jobbigt när du inte fick göra så, jag tycker också att det är jobbigt när någon.... Försök relatera till vad barnet upplever, det får barnet att känna att du förstår även om det inte blir på barnets villkor. Dock är det viktigt att det sägs genuint från dig!
Kanske vill ditt barn ha en kram. Kanske vill hen vara ifred. Visa att du finns där, tala om att du finns i närheten och att ditt barn kan säga mamma/pappa så kommer du.
En myshörna, koja eller kuddhörna där barnet själv kan gå undan en stund. Inte en plats du skickar barnet till, utan något ni har kommit överens om tillsammans. En för barnet trygg egen känsloplats.
När du märker ditt barn börjar bli argt kan du fråga:
- behöver du vara lite ifred och gå till din ......? Detta är ingen plats ni skickar barnet till utan en trygg plats som barnet själv väljer att gå till eller som ni kan föreslå genom att fråga.
Det är viktigt att barnet aldrig hålls fast under ett känsloutbrott. Det är obehagligt och skadar både tillit och relation. Detta kan kännas uppenbart för de flesta men eftersom det förekommer så behöver det nämnas.
Efter känsloutbrottet – ett viktigt ögonblick för lärande
- Idag skulle jag hjälpa dig att tvätta händerna efter maten för de var klibbiga. Då blev du arg på mig va? Kanske för att du ville göra det själv eller att jag glömde frågade om jag fick hjälpa dig? Sen blev du jättearg och sedan ledsen, det var jobbigt. Sen somnade du och när du vaknade var livet okej igen. Men det kan vara hemskt jobbigt att bli sådär arg?
"Tyckte du också det var jobbigt att bli så arg?"
Om det är så att du överreagerat vid något tillfälle så kan du nu i efterhand passa på att be barnet om ursäkt för att du kanske skrek till eller vad det nu kan tänkas vara. Det visar också för barnet att du tar ansvar för dina känslor. Det lär barnet att man kan säga förslåt och att det kan kännas skönt för er båda och er relation att säga förlåt.
Kom ihåg
Alla barn är olika, och alla vuxna också. Det viktiga är inte att göra rätt i varje situation, utan att ha ett förhållningssätt som bygger på empati, förståelse och nyfikenhet. Du som förälder gör skillnad, varje dag. Blir något fel idag, dra lärdom av det och försök göra annorlunda nästa gång.
Ett barn är alltid en del av en helhet (familj) med flera människor och flera viljor. Detta är också en lärdom för barnet i dessa perioder.
Att bli arg och besviken är en viktig del av livet att öva på. Dock går detta oftast bättre för barnet om någon vuxen verkar förstå och bekräfta känslorna. Ibland kanske vi som vuxna inte löser en situation på bästa sätt. Eller ens alls, just när den inträffar, det är helt okej och helt naturligt.
Med kärlek
Gunilla-
Beteendevetare, Föräldracoach & Doula
Vill du komma i kontakt med mig för ett enskilt samtal eller veta mer om föräldracoaching, läs här!